Luckans Saftsalonger säljer som smör, men idag gick det inte…

2011 april 9
Skriven av Karl Norrbom

…trots den höga kvaliteten, med satsning på anrika Pygméteatern och dess samarbetsprojekt med Teater da Capo.

En pjäs om längtan, om adoptionsproblem, om alla de barn som aldrig får några föräldrar, som inte riktigt kan placera vad de är för något. Bara något tryggt, kanske, som man borde ha.
En välspelad, påkostad och seriös föreställning, som tyvärr, enligt kulturexperter, är för allvarlig för barn. Barnteater ska ha barnperspektiv och vara skoj. Punkt.

Huruvida dagens föreställning hade rätt perspektiv eller ej överlåtes åt experterna att grubbla över, jämn och rolig var den, och allvarlig och sorglig. Att vara fångad i en dröm, för att anknyta till titeln, men med ett lyckligt slut. Själv talade jag med två barn ur publiken, (6 och 7 år gamla), som både skrattade mycket men också allvarligt tänkte efter en hel del i teatereftersnacket. Följande kommenterar gav de tillfrågade barnen på frågan om vad de gillade pjäsen.

– Coolt det där med guds röst, lite läskigt, var det teknikern som talade bakom scenen?
– Han var korkad den där pappan. Fast rolig.
– De var nog rädda om barnet de fick i alla fall. De där stora ögonen kollar att de är det.
– De kan ju inte ringa bajsakuten.

Luckan kommer trots dålig beläggning idag fortsätta att satsa – också – på teater som vill utmana normer och tänja på gränser för vad experterna vet barn behöver. Det där utöver skojperspektiv.

K. Norrbom

Inga kommentarer ännu

Lämna kommentar

Note: Du kan använda grundläggande XHTML i dina kommentarer. Din e-postadress publiceras aldrig.

Prenumerera pâ detta inläggs kommentarer